Moröbacke djurpark
Att bo på moröbacke är tydligen som att bo mitt i naturen. Jag och Tyra tog en promenad till OKQ8 och pumpade däcken på vrålåket och på vägen hem kryssade vi oss igenom de närliggande kvarteren för att få se något nytt. På gatan ovanför blev vi stående och pratade med en "kaaa" (läs:katt). När jag sen kollar upp på vägen höll jag bokstavligen på att skita ner mig. Tio meter framför oss står ett rådjur mitt på gatan och stirrar på oss. Den vänder sedan om och drar vidare in på kvarteret så vi tog löpsteget efter (det är INGET fel på att va nyfiken, hehe) för att se vart den tog vägen. Då står där tre rådjur till borta efter vägen! Vi bor ju fasiken på Kolmården!!! Nu saknas bara sälarna!
Paradisefinal ikväll. I die hard!
/B
Tisdag fjärde februari
Varje eftermiddag vid 15.30 kommer Huss inskuttandes och jublandes genom dörren och deklarerar hur många arbetsdagar han har kvar att jobba. Han är nu nere på 18 dagar och min panik växer sig starkare och starkare för var dag.
Nu trivs jag ju verkligen med mitt jobb, men jag blir ändå så full i skratt när folk säger "jamen det kan ju vara skönt att börja om att jobba så man får komma hemifrån och se nåt annat". Jag köper inte riktigt det faktiskt. Jag är ju inte direkt fånge i mitt eget hem som vissa andra, så om jag vill komma hemifrån och se nåt annat så finns det faktiskt andra ställen än jobbet jag hellre skulle åka till ;) Men trots att jag helst av allt hade varit hemma ett tag till så är jag oerhört glad att Huss VILL vara hemma med myran. Det är långt ifrån alla pappor som är hemma med sina barn. En del av ekonomiska aspekter såklart, men en del av helt andra anledningar. Jag tycker det är självklart att papporna ska spendera tid med barnen och ta lika mycket ansvar.
Nåväl, förr eller senare måste man börja om och snart är min tid kommen. Men inte riktigt än. Jag har en hel månad med kvalitetstid kvar med min lilla stjärna och SOM jag ska ta vara på den!
Idag luktade det förresten vår ute, och jag hörde fåglarna kvittra. Vilken lycka!
Rikedom
Jag kunde inte sova igår och låg länge i sängen och funderade över viktiga och mindre viktiga saker. En sak slog mig; Vad är egentligen rikedom? Är det att ha det senaste, ha det finaste, vara den finaste, ha ett pedantiskt rent hem och köpa sig lycklig?
För mig är rikedom att ha vänner man kan anförtro verkliga problem med. Ha stora drömmar. Leva i en trygg relation som tillåter en att ha egna intressen. Ha en stark och trygg familj som ställer upp i vått och torrt. Brinna för det man gör. Vara en god medmänniska.
Vad är rikedom för dig?
/B
Vår bästa tid är nu!
Dagens projekt!
/ Regina När livet handlar om annat än materialism
När jag såg svenska hjältar-galan om den ofantligt gulliga nioåriga killen Alek som föddes med en cp-skada så smälte mitt hjärta. Hans klasskompisar startade en insamling som skulle möjliggöra en operation i USA där man gick in i ryggraden och klippte av nervtrådar som gjort Alek väldigt spactisk. Ikväll har jag sett dokumentären om honom & hans resa och soooom jag har gråtit. En sån klok, snäll, envis och underbar liten kille!
Tycker fler borde ta till sig av hans resa och hans sätt att tänka. Hur mycket man tar förgivet. Hur sjukt materialistiska alla är. Livet handlar inte bara om saker. Det handlar faktiskt om något helt annat!
/B
Familjen annorlunda
Efter att ha sett "familjen annorlunda" igår så kom jag och Huss fram till att vi också ska skaffa 12 ungar. "Men vårt hus kommer ju bli för litet" konstaterade vi ganska snabbt. Som en gudagåva ser jag dock till min stora lycka att villan två hus bort ska säljas, så den brillianta idén att köpa det med och bygga en kulvert dit känns helt självklart!
Nä, fy ändå. 12 barn! Jag tror inte man är kapabel att uppfostra så många barn, varken gällande tid eller ork. Och hur har man råd? Bara matkontot gör mig bensvag. Nä, något fotbollslag ska vi inte avla fram, det kan vi snabbt konstatera!
/B
Måndag 27/1
Det känns som att jag aldrig har något revolutionerande att komma med nuförtiden. Men vad är sena partynätter och skvaller jämfört med tidiga mornar och bebissnack? ;)
Idag är det precis ett år sedan jag beviljades havandeskapspenning och fick gå hemma på heltid i två lyxiga månader innan donnan som ligger och snarkar i rummet intill valde att entra världen. Hur snabbt får tiden gå egentligen? Jag har varit hemma ett år, och det känns på sin höjd som max tre månader.
Sen sist jag skrev har följande hänt; jag har försökt städa i fyra fem dar. Det är lättare sagt än gjort med en bäbis hängandes i byxbenet vill jag lova! Sen har jag fått veta vart jag blir placerad när jag börjar om att jobba. Avdelningschefen från avd 7 (hematologi, diabetes osv) ringde och erbjöd mig jobb vilket jag tackade ja till. Tusen känslor bubblar i kroppen, men till 100 procent positiva. En ny utmaning, mer utveckling och nya möjligheter att göra skillnader för andra står för dörren! Jag hoppas och tror att jag ska trivas! :)
/B
Glädje hos de små
/Regina Tisdag
Jag älskar det faktum att vi går mot ljusare tider. Kom på mig själv att jag bara gick och log för mig själv idag när jag & myran var ute med vagnen. Allt var bara helt vitt och solen gnistrade in mellan träden. Sjukt vackert!
Ikväll spenderar jag min tid i soffan. Raklång! Känner mig, trots att jag fått insupa lite sol idag, trött. Vet inte om det är allt "gömma nycklande" från dagens barnvaktande som tar ut sin rätt eller om jag helt enkelt behöver påfyllning i mitt järnförråd. Tänkte ta en tidigkväll men så slog det mig att det är paradise hotel ikväll så det är ju bara att slopa planerna om att komma isäng tidigt ;)
Puss/B
Familjehäng
Torsdag 16/1
Tiden springer iväg och jag hinner inte med. Det börjar sakta men säkert dra ihop sig och snart är tiden inne för mig att börja om att jobba igen. Jag får en liten klump i magen när jag tänker på det, inte över yrket i sig, utan över ovissheten vart jag kommer att hamna någonstans och självklart över att jag ska vara borta så mycket från Tyra.
Jag vet som sagt inte ens vart jag kommer att hamna någonstans efter min mammaledighet, men mest troligt inte på avdelningen där jag varit mest. Nästan alla som kommit in efter mig på vikariat har fått tillsvidareanställningar, till och med sjuksköterskor som börjat i höst. Jag har jobbat flera år mer än dem men har inte fått något, vilket givetvis gör ont i hjärtat. När jag upprepade gånger påtalat det för personalchefen så hävdar han att de absolut inte gjort något rangordning eller valt bort någon före nån annan, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte påverkat mig. Självklart känner man sig dålig och mindre värd. Tycker dem att jag är sämre än dem andra?
Jag har upprepade gånger kontaktat diverse personalchefer för att få någon klarhet i vad som kommer hända med mig och jag har även ställt ett ultimatum - att om inte jag får en fast anställning nu när jag kommer tillbaka så kan dem se i stjärnorna efter mig! På samma sätt som jag ställt upp och varit lojal mot dem så är det inte mer än rätt att jag får någonting tillbaka! Jag tror och hoppas att det finns andra arbetsgivare där ute som annars vill ha mig som anställd!
/B
Vänskap
Igår träffade jag en vän som jag inte sett på över ett år. När vi skiljdes åt igår hade jag en alldeles varm känsla i bröstet. Trots att vi typ aldrig ses eller hörs, så är allt EXAKT likadant varje gång vi träffas. Ingen klandrar den andra för att vi är dåliga på att hålla kontakt. Ingen ursäktar den andra för att vi inte hörts på länge. Inget dåligt samvete, inga hard feelings, bara hur bra som helst.
Tisdag idag och träningsledigt för min andra hälft vilket innebär att veckans enda kväll tillsammans stundar. Vi ska åka och hämta hem vårt nya matsalsbord som gör att vi äntligen slipper sitta i knä på våra middagsgäster. Så vad säger ni kompisar, middag här snart? :D
/B
Nu är det nåt stort på gång!
Jag bubblar av glädje inombords. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att det skulle bli så här!!! :D När jag vaknade i morse var allt precis som vanligt, och ikväll lägger jag mig med vetskapen att något helt nytt står för dörren. Jag är pirrig, nervös, glad, lättad och så himla smickrad över detta. Tänka sig att det är detta jag drömt om i 29 år och nu går drömmen i uppfyllelse!!! WIIIIIE!
Jag kan som ni förstår inte säga vad det handlar om men lyckan finner inga ord. Och nu är du så jäkla nyfiken att du måste gå in på min instagram för att se om det kommit upp något där. Nä, det har det tydligen inte gjort! Jamen då måste du nog ringa din kompis som känner mig lite sådär lagomt bra. Hon vet säkert! Erkänn att att det var så jäkulskt störande att jag sa A men inte B? Och det är PRECIS det jag vill ha sagt med det här inlägget - hur sjuuukt störigt det är med människor som aldrig kan klämma fram B. Dem borde bli portade från alla sociala medier hela sin livstid! Och nej. Det har inte hänt något märkvärdig för mig idag. Men som alla "a men inte b-sägare", så skulle ovanstående text lika gärna kunna handla om att hänga tvätt, och det har jag ju faktiskt gjort idag!
/B
Bästa dagen/kvällen/natten under 2013
Väckarn ringde kl 05.00 lördagen den 13 Juli 2013 och jag kom att vakna till en helt underbar dag som jag skulle göra vad som helst för att få uppleva igen, igen och igen.
Varenda liten detalj av detta dygn ligger mig så varmt om hjärtat och det har man ju sina nära och kära att tacka för, så TACK!!
Måste kanske ta och lägga ut några festbilder här på bloggen, har ju varit rätt "ego" på den fronten och bara lagt ut bilder på oss :)
Men det finns massor, massor av roliga och sjuka kort!
Ända från när väckarn ringde till precis 24 timmar senare där på söndagsmorgonen då vi var tre tappra festdeltagare kvar, Jag Robban och Jocke N.
Vi avslutade natten,sittandes på bron, med att titta ut över havet och fundera hur fan vi skulle orka ta oss till bilen som stod fem meter framför oss :D
Det lät väl som ett mysigt avslut va?
Fast om sanningen ska fram så satt två stycken på bron och gjorde just detta medans en tredje part plockade och städade och gnällde på de två på bron över att de var så lata och inte hjälpte till :D
Vem som gjorde vad lämnar vi åt fantasin! :)
