-

Idag har vi varit på introduktionsträff på babysimmet. Tyra ska lära sig crawla och dyka på djupa imorgon hade vi tänkt. Hon fick testa ut ett par rosaprickiga, stekheta badbrallor och även stifta bekantskap med söta bäbisar och desto mer underliga föräldrar. Tänk att dom finns lite varstans, hajkons.

/B

Känslan av att sjunka ner i soffan när hela huset doftar skurmedel & ytorna skiner är svårslagen! I ugnen ligger sconesen och gräddas och i spjälsängen ligger skruttet och sover sött. Egentid för föräldrarna kan man då tänka, men ikväll piffas det hejvilt i förrådet som håller på förvandlas till Huss mancave.

Det är mycket på gång nu. En stor, FANTASTISKT kul grej, håller på att styras ihop och vi är tre äckligt förväntansfulla och taggade brudar som längtar som stryk! Dessutom har jag en lista på inte mindre än 19 st "småprojekt" som väntar på att bli klara. Den innefattar allt från att sy nya gardinkappor i köket till att måla pallkragar. Och däremellan gräs-så:ning och iordningställa Tyras alldeles egna rum. Ja, och så femton saker till, minst! Men det är så fantastiskt kul. Igårkväll när jag var ute en sväng fick jag sådanna sjuka flashbacks från förra året då vi renoverade för fullt i huset och sedermera flyttade hit. Ett år har snart passerat. Galet!

/B

Tyra Tyrann tyckte att det var tokball att vakna 05.07 i morse. Men vad gör det när man är en solstråle? Efter mat i magen och torrt i byxan så somnade hon om till hennes trötta mammas stora lycka! ;)

Nu håller vi tummarna för syster med familjs byggmöte med försäkringsbolag och snickarna som hålls i eftermiddag. De som kan rädda dem i denna sörja är att allt orsakats av en vattenskada, för då blir det hela en försäkringsfråga. Känns ju sjukt att hålla tummarna för något sånt, men i det här fallet skulle det kunna va det bästa som skulle kunna hända.

en taggad brud i morse!

/B

Ibland önskar jag att jag kunde trolla. Trolla bort allt hemskt. Kan liksom inte förstå meningen med allt, men jag vet, tyvärr av erfarenhet, att man kommer ur allt starkare.

Min syster och hennes man har nyligen fått veta att deras hus mest troligt drabbats av hussvamp. De lever just nu i ovisshet och har ingen aning om varken omfattning eller utgång. I värsta fall tvingas de riva (läs: bränna ner allt och gräva ett fett hål i marken så att svampen försvinner) huset, utan att få ut en endaste krona från den dyra villaförsäkring de betalar, då de nyss fått veta att sådana här angrepp inte täcks av försäkring, såvida de inte orsakats av vattenskada.

I nästan en veckas tid efter upptäckten försökte de nå försäkringsbolaget som mötte det hela med förhalande och nonchalans. Men betalningen ska in i tid, annars blir det ett jävla liv!

Imorgon får de veta vad som händer. I skrivande stund är byggbolaget där och river för allt de förmår.

Mitt hjärta värker av empati. Det är visserligen "bara materiella ting" men i det här faller känns det inte så bara. Känner också att jag brinner av för att man hela tiden ska behöva strida för ALLT. Och en försäkring ska väl om NÅT täcka sådana här oförutsedda, stora saker?

/B

Efter killarnas sista match igår, som slutade 21.30, fick jag och Regina för oss att gå ut och träffa några snygga tjejer som vi visste var ute. Vi tänkte att Verandan var ett säkert kort och entrade stället (svar: ja! Vi visade leg). Utan tvekan var vi fett yngst på stället, bortsett från farfar. Vi letade efter de snygga tjejerna utan någon större framgång. Satte oss vid ett bord och försökte knäcka den nya sociala fest-koden utan att egentligen lyckas där heller. Vi tänkte ge dansgolvet en chans, men blev stående tio meter ifrån, skattande och iakttagande. En gammal gubbe till dj spelade blipblop-låtar och alla hoppade i takt (och otakt) till musiken. Vi insåg att det inte var läge att önska Linda Bengtzing och lämnade stället mätta på intryck. Det är bara att inse; vi är inte drottningarna av dansgolvet längre. Och vet ni vad? Jag sörjer inte det minsta :)

Blev ändå en sjukt mysig kväll med min andra kvinnohälft. Deeptalk är fett underskattat!

/B

Första bandymatchen för säsongen är avklarad. Inte för mig då, men för herrlaget. Shit vad kul alltså! Tyra verkade tokdigga det också, så detta blir en kul säsong känner jag!

Dags att lägga sig snart, och peppa för morgondagen! All day long på edda!

Puss/B

Jag och Huss vek oss dubbel av skratt igår när vi skulle sova. Gårdagen var verkligen helt sjuk, haha!

Efter mycket vånda, fniss och magont så återställdes "våra" nya utemöbler, liksom all plantering. Men tror ni inte att nån smög hit sent i går kväll och "gjorde fint" igen!

Dörrarna är låsta och Tyra sover inne idag, hahaha.

/B

Min facebook är också ett minne blott. Så skönt!

/B

Denna dag alltså. Jag saknar ord. Av flera anledningar känns det inte rätt att lämna ut allt här då jag inte vet vilka som läser, men denna dag ska jag då för evigt minnas. Dagen då en i närområdet gick insane. Dagen då våran gård fylldes med allt från stubbar, blomsterarrangemang till soffgrupper och bord.

Så nu sitter jag här i en launge-grupp på altanen som inte är vår och funderar här fan vi ska kunna kånka tillbaka allt?

/B

Men nu blev jag sittande här med en sovande bäbis i min famn. Tänkte för ett tag att jag skulle lägga ifrån mig henne och få någonting uträttat. Men jag sitter kvar. Om nån månad kommer hon inte vilja ligga i min famn längre, och då kommer jag ångra att jag dammsög i stället.

Men jag hade maten på bordet idag iallfall! ;)

/B

Jag tror Tyra är i nån extrem utvecklingsfas nu. Hon har alltid sovit hela nätterna, och nu sover hon i regel från 20.30 till framemot 08 ungefär. Men nu sedan en vecka tillbaka sover hon så grymt oroligt. Smågnyr och gnäller i sömnen, snurrar, vrider och vänder. Hon vaknar sällan själv, men håller dock sin mamma vaken.

Någon som varit med om samma?
Jag hoppas det vänder snart...

/B

Man blir alldeles matt av att surfa runt på sociala medier. Överallt försöker den ena efter den andra överträffa den andra vad gäller prestationer, materiella saker och relationer, med kommentarer som "åååh, vad du är duktig, fin, har fina grejer" som belöning.

Inte nog med att man ska hinna med sig själv, du bör även träna 5 ggr/veckan, ha kliniskt rent hemma, hinna med din hobby, jobba, träffa vännerna, shoppa för tio lök i månaden, hinna med barnens aktiviteter, sköta om barnen, få kvalitetstid med din andra hälft, vara en underbar mamma, laga nyttig och näringsrik mat, se snygg och respektabel ut, följa modetrender, ha ett fint hus med flådig inredning som gärna är dyr och av de hetaste märkerna.

Man blir ju smått matt! Jag är glad att jag är frisk, lycklig och har en underbar familj. I övrigt har jag för dagen dammråttor i hörnen, skitiga fönster, insett att jag har alldeles för lite pengar på kontot, flottigt hår, vräkt ett skrov, legat i soffan och myst med mina tre hela dagen samt spenderat hela dagen i mjukisdress.

Det är inte konstigt, tänker jag, att folk mår dåligt och har prestationsångest. Därför shoppar vi lite till, och postar ännu ett prettoinlägg på nätet.

/B

Alla är ute och roar sig, mannen (känns fortfarande sjukt att skriva det) & bästa vännerna. Själv ligger jag i sängen, känner mig ensam, ser på SVT-repriser och lyssnar på bebisen som sover ömsom sött & ömsom oroligt i bädden bredvid.

Det slår mig gång på gång hur mycket livet har förändrats. Hur mycket annars allt är nu. Att jag inte längre bara har mig själv att se efter, utan även ett till litet liv att alltid ta ansvar för. Att jag inte längre bara kan göra som jag vill. Att jag inte längre kan sätta mina intressen först. Nu kommer man själv plötsligt i sista rummet. Jaget är bortprioriterat, just nu i alla fall.

/B

Att vara gravid var sjukt mysigt. Att se magen, med det lilla livet i, växa och utvecklas, och att känna de små frisparkarna och inläggen var helt underbart. Förlossningen var sjukt smärtsam, men samtidigt helt magisk. Jag fascineras över människokroppen och dess förmåga att greja alla saker. Vilka jäkla urkrafter som finns i den! Så ut kom hon, vårat lilla underbara liv.

Men nu alltså, vad sysslar kroppsatan med? Jag tappar hår värre än en golden retriver som ska växla mellan vinter-och sommarpäls. Och stubben som äntrat hårfästet! Allvarligt! Den har skapat en stubb-lugg som skulle få vilken person som helst, som avgudar axelvaddar och åttiotalet i allmänhet, grön av avund.

Igår gjorde jag mitt första seriösa försök till löptur, och nog tog jag mig runt, men muskeljävlarna i benen satt och käkade mjukglass i bersan medans jag försökte vara duktig. Idag kan jag nästan inte gå. Man kan väl jämföra det med att mina lårmuskler verkar ha en sjuk hangover. Imorgon ska jag daska liv i dem igen. Nu ska min jäkla kropp få bevisa hur underbar & fantastisk den är! Gör mig bara vältränad. Typ igår!

/B

Tiden går för fort! De ljusa sommarnätterna är sedan länge ett minne blott och jag undrar varje dag varför sommaren än så kort och vintern så lång... Huss har sin sista semesterdag idag och jag har ångest åt honom. Det har varit så skönt att vara lediga tillsammans. Vi har njutit varje dag av lugnet, av ledigheten och av tillvaron.

Men sommaren är inte över - än. Och hösten är ju faktiskt riktigt vacker. Att sitta uppkrupen i soffan med en filt över benen till skenet av tända ljus går inte av för hackor det heller. Alla tider har sin charm och man ska vara tacksam för varje dag som man får vara en del av allt. Amen.

/B

- ...ha ett par paartybrallor som jag kan dansa till "you can't touch this" med!!! (läs: ett par stormönstrade byxor i svart & vitt i haremsmodell)
- ...få tillbaka min vanliga kropp (men tydligen verkar man ska måsta lägga manken till..)
- ...att sommaren ska stanna för evigt. Eller nån extra månad iallafall.
- ...koka sylt av de ca 2 liter hallonen jag plockade i afton.
- ...lägga ut bilder som inte har något med texten att göra.

/B

Jag har många gånger undrat och tänkt på vad som var mitt första minne. När började man egentligen minnas saker? Det är svårt att skilja på om det verkligen är minnen man minns från när man var liten, eller om det är fantasier skapade av fotografier man sett eller saker man fått berättat för sig.

Jag minns med värme semestrarna till min fasters landsställe utanför Flen. Vi startade mitt i natten med bilen som vi omsorgsfullt packat kvällen innan. Mamma och pappa hade bäddat till mig i baksätet. Jag älskade att sova i bilen! Jag minns att jag tjatade om att vi skulle fara mitt i natten så jag skulle få sova så länge som möjligt i Volvons baksäte. Då och då vaknade jag till av trudelutten på radion; "Detta är EKO:t, klockan är kvart i fem" samtidigt som solen gått upp över myrarna och bländade mig i ansiktet. När jag vaknade på morgonen stod vi stilla på någon rastplats i mellansverige. Mamma hade gjort matsäck som vi fikade. Jag minns hur vi sedan fick sova på faster och farbrors inredda vind där det ibland fanns fladdermöss. Jag minns att jag fick åka farbror Alvars jordfräs och hur kul jag tyckte att det var. Jag minns doften i uthuset där den stod. Jag minns hur vi lyssnade på melodikrysset på lördagen och spelade boccia på deras grusgång. Jag var drygt fyra år gammal.

Jag minns när jag och mamma brukade åka till stan och hur roligt jag tyckte att det var. Jag åkte alltid gratis på bussen trots att jag fyllt sex år, då jag inte var längre än tre äpplen hög ungefär. Vi fikade alltid på caféet som fanns inne på vintergatan, bredvid mataffären. Jag tog apelsinjuice och wienerbröd. Jag minns hur mamma trampade snett i sina träskor utanför nuvarande Handelsbanken och hur mycket benvärk jag hade för att vi varit på så många affärer.

Jag minns resorna till mormor. Hennes röda lilla pulka som hon hade i klädkammaren. Jag fick alltid låna den och åka i backen utanför hennes hus.

Jag minns samtalen till tomten innan jul. Jag fick berätta för honom vad jag önskade mig och han skrockade och skrattade. Såhär i efterhand känns det dock mer troligt att det var pappa jag pratade med, men jag köpte det med hull och hår då.

Barndomsminnena värmer. Jag vill ge Tyra världens bästa barndom! Jag vill ge henne miljoner fina minnen som ska värma och glädja henne när hon sitter i en soffa om trettio år och tänker tillbaka.

/B

Ibland kan det var lite intressant att gå tillbaka här i bloggen och läsa om vad man hade för sig den här tiden för precis ett år sedan.

I fjol kring denna tidpunkt skulle en brun kökslampa al'a folkhemmen på sjuttio-åttio-talet komma att flytta in i Reginas kök. Kommentarerna om denna lampas vara eller icke vara haglade hej vilt på bloggen och sällan har en sak på 35x95 cm fått så mycket uppmärksamhet i kommentatorsfältet. Loreenturnén rullade på för mig och Frida. Gig som bröllopsfester och personalfester avlöste varandra och sena nätter med kändisefterfester blev vardagsmat för de båda töserna. En gravid Bea fick även för första gången tissla, tassla och trixa med alkoholfria drycker på fest då Regina bjöd in till storbaluns med fintjejer i pensionärskuvösen på midsommarstigen. Det höll dock inte på att bli någon fest, då dåvarande fröken Berg hade ådragit sig bröst femtio storlekar större än vanligt och därav fått problem med valet av klänning. Gravhormoner och illasittande kläder är ICKET en perfekt kombo!

I bakgrunden av allt detta levde vi i ett kaos på getberget. Våra ägodelar höll på att flyttas från skåparna och ner i kartonger. Huset skulle bli vårt om en månad och vi längtade som galningar.

I år vid den här tidpunkten vankas grillning med bästa vännerna. Dörren till vår altan står på vid gavel och solen låter sina stekheta strålar bränna oss på axlarna när vi kämpar och gräver om vår trädgård. En tjörmig bebis gör allt för att komma undan sin eftermiddagslur medans en testikellös Foppa sitter på tomtgränsen och suktar efter sin brud till granne.

Undra vad jag kommer att skriva i augusti -14?

/B