-

Julafton. 24/12. Dagen man trånat efter ända sedan den första snön föll. Minns hur förväntansfull man var som barn. Vaknade man senare än 05.00 så var det ju bra. Man trånade efter paketen som låg under granen. Kände, klämde & skakade, men allt i smyg. Mamma och pappa fick inte se! Men man hade ju rekat allt i förväg. Det var ju liksom inte så att jag INTE listat ut att mamma brukade gömma julklapparna i klädkammaren, på hyllan högst upp. Jag minns hur jag brukade klättra upp på trådkorgarna inne i klädkammaren för att kika upp på hyllan, och få en liten glimt av barbibilen eller my little pony-stallet man önskat sig.

Sedan blev det frukost & adventskalendern där jag alltid paxat att sitta närmast granen. Kulorna blänkte så vackert och julgransdoften var ljuvlig. Sedan förflöt dagen med ett evigt väntande. Lätt den längsta dagen på året. Pappa tog fram pallen framför hallspegeln och fönade håret. Det gjorde han bara på jul. Fönade håret alltså. Duscha hände det att han gjorde upp till varje dag, haha. Vid tvåtiden fick vi äntligen åka till de vi skulle fira hos. Sedan blev det Kalle, julmat och väntande. väntande, väntande. Varför skulle det ta sån jävla tid för vuxna att äta mat? Men tillslut. Ja, TILLSLUT kom tomten. Lycka blandades med euofori. Öppna klappar, räkna hur många man fått, ringa till kompisarna and so on.

Idag ser det inte ritkigt likadant ut. Man vet att man håller på att att bli gammal när man tycker att maten är det viktigaste!

GOD JUL PÅ ER ALLA!
/B