En sakna-mamma-måndag.
Jag kämpar och kämpar, men det slutar alltid med att jag ligger och stirrar upp i taket. Det är då mitt hjärnkontor slår igång på alla cylindrar & engagerar varenda liten anställd tomte där uppe i huvudet.
Det är då, när jag egentligen är som tröttast, som jag får för mig att jag ska lösa världsproblemen och bearbeta allt som rör sig i mitt huvud, ett huvud som kryllar av tankar och funderingar.
Varje gång slutar det med att tankarna hamnar hos Mamma. Tårarna börjar då trilla nerför kinderna och jag kan liksom inte hejda dem.
Hur har du det där uppe i himlen Mamma? Hur mår du? Vad var det som hände? Fick du lida? Gjorde det ont? Hade vi kunnat göra nåt? Varför drabbade det just oss? Brukar du titta till mig och se att jag har det bra? Vet du hur mycket jag saknar dig? Vet du hur mycket jag vill att telefonen ska ringa och det är du?
På onsdag är det två år och fem månader sedan du tog ditt sista andetag. Jag kan inte låta bli att räkna dagarna, månaderna och åren. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dig, älskade mamma!
Jag tänder ljusen vid ditt kort & hoppas att solen
lyser på dig idag, precis som den gör för mig ♥
Ta hand om varandra!
/B
dina ord berörde verkligen idag, o ja finns alltid här för dej gumman..
Puh, sitter här och tårarna forsar. Rinner som floder ner för mina kinder och jag tänker inte försöka stoppa dom. Känner igen så många av dina frågor, så mycket som man aldrig kan få svar på. Så mycket man skulle vilja veta.
När jag fastar i dom tankarna så brukar jag tänkte på en mening som Mammas läkare sa till mig några timmar efter hon gått bort " nu lider hon inte längre" Och på något underligt sätt så är det svaret på många av mina frågor. Nu vet jag att din situation inte är riktigt lika, men jag tror att alla problem och bekymmer försvinner i himlen, där finns ingen smärta. Tror inte du det?
Fast det är klart, saknaden får vi lov att bära.
Har du lust att prata så vet du var jag finns. Inte längre bort än ett mail, ett sms eller ett samtal bort.
Kärlek till dig min vän!
Samtidigt som jag önskar att jag kunde säga "jag vet hur det känns" är jag glad att jag inte gör det. Men det innebär inte att jag inte känner med dig. Tycker så mycket om dig, gumman, och jag finns här för dig, som så många andra. KRAM!
Kram på dig!
Stora hjärtekramar till dig Bea, tänker på dig.
