Månen lyser på taken. Mannen med staken är vaken.

Jaaa, jag erkänner, jag brukar spionera på mina grannar, men idag behövde jag inte ens spionera för att inse att min granne har kvar adventsljusstakarna i fönstren.
Frågan är, är han (förlåt, men jag tar faktiskt förgivet att det faktiskt är en han) ute i tid, eller är han bara fruktat seg? Kan han missat att det blivit mitten av mars? Kan han varit sjuk i tre månader i vinterkräken & inte orkat? Har han verkligen tagit fasta på "..och julen varar den till påska"? Är han utvecklingsstörd?
 

Jag är väl egentligen inte den som ska säga nåt. Jag är ju både lite småutvecklings när jag tänker efter, och på det lilla, vita, fina bordet i hörnet står fortafarande "Jul-en". Jag uttalar det som julen, fast egentligen heter han Jul-En, föratt han är en En alltså. Jag har dock döpt om honom till Vår-En nu, då jag tycker att det känns mer aktuellt...








Jag tycker den är så mysig att jag har lite svårt att kasta bort den..  (fast jag överväger att dumpa belysningen snart.. :P)










Så det är nog så han känner han mitt emot också. Separationsångest, och sen
är det nog den enda stake han har helt enkelt....

/Bea banan, som fortfarande har kvar sin "julgran"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0