-

Här kommer en bild på mig när vi hade våran årliga spöknatt i Gråliden.
Sitter här på golvet i stugan och gråter av rädsla.

Det är ju en känsla.....   som jag inte riktigt förstår mig på, är hur skvätt och mörkrädd som helst.
Kan bli så rädd av skräckfilmer att jag börjar gråta, men ändå så måste jag se dem, för på nåt sätt så är det ändå hur härligt som helst att känna denna rädsla..... knäppt, eller hur??  Men jag tror jag är långt ifrån ensam som känner såhär?



(det var ju givetvis blixt på kameran, i verkligheten så var det kolsvart i stugan)

//Regina