Tiden läker inte alla sår, men man lär sig leva med dem
Idag är det 1519 dagar sedan jag började räkna dagarna. För fyra år, en månad och tjugosju dagar sedan undrade jag om jag någonsin skulle sluta sörja och gå vidare. Och här är vi idag, vi som fortsatte våra liv.
Många dagar till kommer att passera. Dagar som blir till år och år som blir till årtionden. Någonstans på vägen kommer du att undra - när slutade jag gråta? Betyder det att jag tog mig igenom det? Att jag har gått vidare?
Ett svartvitt foto i en ram av ek. Två leende och hoppfulla ögon. Allt som finns kvar av ett liv. Inom mig finns du dock alltid kvar. Så länge mitt hjärta slår kommer du att ha en varm plats i mitt bröst, älskade Mamma.
/B
Kommentarer
Postat av: Linka
Kram finaste Bea
Postat av: Evelina
Åh vad du berör, och sätter ord på tankar som finns även inom mig. Världens största kram till dig fina människa.
Trackback
