-

Det finns en sak som jag funderat barno länge över. Det är det här med ens instinkt att försöka lösa alla världsproblem när man ligger i sängen och inte kan sova. Jag antar att ni alla har varit med om det. Man tror man tänker så sjukt klart, och man målar upp miljarders scenarion på hur man VET att det är. Små skruttproblem blir stora som höghus och just där och då tror man att man är så jädra klok, vettig och har svaren på allt.

Efter timmar av snurrning i sängen så lyckas man tillslut somna, och sedan vaknar man på morgonen och börjar fundera över "Hur faaan tänkte jag där??".
Problemen som man på natten tyckte var så stora, är egentligen inga problem. Lösningarna som man kom fram till är så sjukt patetiska att man skulle ha fått en fyraåring att framstå som smartare, haha!
Nu när jag känner att jag är på väg in i "problemslösningsfasen" där framemot midnatt så har jag börjat säga åt mig själv att "Bea för inni helvete, SCHLUUUUTA! NUUUU!" - och det är faktiskt som att det funkar! :P

Jag fattar bara inte hur hjärnan är funtad?! Den borde ju vara trött och hängig efter en hel dag av klurigt tänk, men istället går den på högvarv och är inte alls särskilt sugen på att sova!
Man ska tydligen aldrig sluta förvånas över människokroppen. Och på tal om det. Snart börjar skolan om igen, vilket innebär att jag kommer blir de där pluggot igen som ska förklara orsaken till varför du kissar mer när du dricker alkohol, eller den biologiska & kemiska förklaringen till varför man egentligen tänder på idrottsmän.. Men det tar vi en annan gång :P

Nu väntar sängen!
Sov sött! /Bea