Vars går gränsen för vad man kan gråta över? :P

Jag måste ju vara inne i nån hormonell toksvängning just nu.
Kommer nämligen på mig själv med att sitta och grina till ett klipp på fejsan med några som har tagit studenten. Tilläggas bör att jag inte vet vem NÅN i klippet är :P Jaja, jag är väl bara sentimental eller nåt, haha!

I övrigt har det väl varit en rätt normal onsdag.
Fast jag kom på nu..Det är väl bara tisdag idag?
Ok, i övrigt en rätt normal tisdag då.

Hade uppföljning på skolan idag om hjärtats sjukdomar, och det känns rätt skönt att ha mycket av det bortgjort. Jag har gruvat mig en hel del för att läsa om hjärtat då jag hela tiden påminns om när mamma blev hjärtsjuk. Tankar som "tänk om jag hade vetat det här tidigare och kunnat göra nåt" dyker upp, och jag känner mig så sjukt blåögd ibland som inte såg. Men hur skulle jag veta? Mamma visste ju inte ens...

Ibland undrar jag hur sjukvårdspersonal gör för att inte blir så känslomässigt involverade i patienter som berör dem extra mycket? Jag tror och hoppas att sånt kommer med åren, när man skaffat sig mer erfarenhet. Men hur ska man liksom greja det när man gråter som en stucken till löjliga tecknade filmer (och studentfilmer på folk man inte ens känn)? :P


Roligare tankar än såhär har jag inte idag :P
/B


Kommentarer
Postat av: Anonym

Hur konstigt det än låter, så växer er blogg då man läser vad ni tänker och känner, förstå mig rätt :) Kan berätta att jag oxå måste vara inne i nån "flännfas" det tårades i ögonen då dom spelade Hello med Evanecense :) Iaf. keep up the good work!

2009-11-10 @ 17:51:03
Postat av: Evelina

Oj, du satte ord på mina tankar igen älskade vän. Det är inte bara en gång som jag funderat över hur sjukvårdspersonal orkar med, och självklart kommer då tankar som "kommer jag verkligen att klara detta en dag". Så fort jag hör ordet cancer fryser hela min kropp till, det går en kall vind genom min kropp. Men vet du vad tjejen, jag tror faktiskt att när vi väl är klara, när vi står där med våran Ssk legitimation så kommer vi att vara starkare än många andra, pga av våra erfarenheter. Jag tror att vi kommer att ha nytta av det och kunna hjälpa andra i liknande situationer, på ett helt annat sätt än många andra.



Stor kram!!

2009-11-11 @ 10:35:00
URL: http://minegenbergochdalbana.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0