-

Varje dag möts man av personer som är direkt olämpliga för sina jobb. Det finns många kategorier att gå in på, men nu syftar jag främst på de serviceinriktade jobben, såsom sånna som jobbar i butik.

Finns det något värre än när man möts av sura och arroganta miner? Dom har näst intill obefintlig utstrålning, och den lilla dom har skriker ”Jag är så jävla bitter och less på mitt jobb att jag hellre tar livet av mig”
För fan! Gör nåt åt saken då! Det är ingen garanti att det här med reinkarnation funkar så att du pånyttföds och får en andra chans!

Näe, tacka vet jag sådana som ser ut att trivas med livet och med sitt jobb (innerst inne kanske dom avskyr det, men det tar dom ut på partnern när dom slutat för dagen, hehe). Det är så fruktansvärt härligt att mötas av ett leende i kassan, och ett rätt och slätt ”hej” följt av ett vänligt ”vill du ha kvittot”. Visserligen vill jag aldrig ha kvittot, men det är ju en annan femma :P Ett sånt bemötande kan liksom värma upp hela mig inombords.

Sen finns de ju gränser. Utan att nämna några namn så finns det en person som jobbar på en butik i stan, vars tanduppsättning man kan räkna utan att ens anstränga sig. Till och med visdomständerna kan man skymta! När man står i kassan vill man nästan backa tre steg så att personen i fråga inte, medvetet eller omedevet, äter upp en av lycka! När man sedan sitter hemma i soffan senare på kvällen är man nästan lite rädd att denne ska sitta fastklamrad i brandstegen utanför vardagsrumsfönstret för att se om man är nöjd med dagens inköp!
Jamena, så långt får det ju inte gå, men ett litet leende kan väl inte vara för mycket begärt!?

Varje morgon har vi en möjlighet att börja om och reparera gårdagens misstag. Tidvattnet spolar varje dag stranden ren på nytt





/Bea