-

Jag tar tillbaka det jag skrev om i söndags....  det är inte alltid skönt att va ute å springa, när jag vaknade idag så tog jag på mig löparskorna och begav mig ut, men eftersom jag börjar vara ganska less på rundan jag brukar springa så tog jag av efter en annan skogsväg, kan ju va kul å se nåt nytt!????
Men ICKET....  kom fram till en liten äng som jag passerade, där var det iofs ganska fint, men då kommer jag fram till en liten bäck som jag ska lyckas hoppa över, inga problem egentligen, om inte 10 grodor hoppade till och skrämde skiten ur mig så jag halkar till å landar på rumpan, mitt i bäcken!

Snabbt är man uppe på benen och hoppas att ingen såg det där, men hallå, vad tror jag!?  vi snackar mitt ute i vildmarken, vem ska va där?

Joggar sen lite sådär halvirri därifrån in på en stig som är helt rak ca 100 m framåt, ser då längst bort på stigen en storsata rottwieler (typ), jag börjar fundera på hur jag ska undkomma denna, finns bara jag hunden och skog, å jag lär ju inte hinna springa ifrån den, men jag hinner inte tänka en tanke till innan hunden sätter full syre rakt mot mig, jag blir tokrädd, blir stel som en pinne, sätter händerna för ansiktet och skriker ( å ni som känner mig, vet hur jag kan skrika när jag blir rädd)
när hunden kommer närmare så vågar jag inte ens titta!

Då hör
jag en tjejröst som säger, men hej-  har hon hunnit hälsa!?  Hon är lite busig, hon är bra en valp och lite nyfiken!

Då höll jag verkligen på att skämmas ihjäl!!!   Herregud, ha hunden i koppel! :P
Då bestämde jag mig för att jogga hem igen, då kom det värsta, jag trodde ju att jag var ganska nära hemma, men nää då, jag var nere på skelleftehamsleden vid bersan......  hade jag haft en telefon så hade jag ringt en taxi, men jag bet ihop, satt på en låt som ligger mig varmt om hjärtat, den får mig alltid att tänka på det BÄSTA, å då orkade jag ta mig hem igen!

Men nu i framtiden ska jag hålla mig till min vanliga runda, där jag inte behöver riskera livet!

//Regina