: (
Så var denna hemska torsdag snart till ända. Jag har gruvat mig hela veckan för den, men nu har man gjort bort det värsta.
Först var det paniktentaskrivning i morse. Kunde inte koncentrera mig för fem öre, men jag hoppas i alla fall att jag skrapade ihop 39 av 55 poäng och slipper omtenta i början av juni.
Sedan blev det järnet hem och kasta på sig lite andra kläder och sedan styrde vi kosan till Luleå.
Begravningar är så fruktansvärt jobbiga. Förutom att få ett dödsbesked och gå igenom den värsta, akuta sorgen, så hör begravningar till det absolut värsta jag vet. Hur förberedd man än tycker att man är, så är det alltid lika hemskt. Jag hinner knappt komma innanför dörrarna i kyrkan innan tårarna börjar trilla nerför kinderna och sen vill det liksom aldrig sluta. Min tårproduktion måste ju vara den mest produktiva i världen. Men jag hejdar dom inte heller. Dom får rinna!
Det var hur som helst en mycket vacker och fin stund i kyrkan och sedan en jättetrevlig och mysig minnesstund i kvarterslokalen. Det är så sällan man träffar mammas släkt nuför tiden, men vi har lovat varandra att börja träffas under trevligare omständigheter nu! Fick även med mig två kuvert med saker från mamma & mormor, som en av mina mostrar plockat ihop. Det var en massa fina foton på mamma som ung och en hel del papper som tillhört henne. Jag tittar på dem och ler. Dom har det nog underbart där dom är!
/B
Först var det paniktentaskrivning i morse. Kunde inte koncentrera mig för fem öre, men jag hoppas i alla fall att jag skrapade ihop 39 av 55 poäng och slipper omtenta i början av juni.
Sedan blev det järnet hem och kasta på sig lite andra kläder och sedan styrde vi kosan till Luleå.
Begravningar är så fruktansvärt jobbiga. Förutom att få ett dödsbesked och gå igenom den värsta, akuta sorgen, så hör begravningar till det absolut värsta jag vet. Hur förberedd man än tycker att man är, så är det alltid lika hemskt. Jag hinner knappt komma innanför dörrarna i kyrkan innan tårarna börjar trilla nerför kinderna och sen vill det liksom aldrig sluta. Min tårproduktion måste ju vara den mest produktiva i världen. Men jag hejdar dom inte heller. Dom får rinna!
Det var hur som helst en mycket vacker och fin stund i kyrkan och sedan en jättetrevlig och mysig minnesstund i kvarterslokalen. Det är så sällan man träffar mammas släkt nuför tiden, men vi har lovat varandra att börja träffas under trevligare omständigheter nu! Fick även med mig två kuvert med saker från mamma & mormor, som en av mina mostrar plockat ihop. Det var en massa fina foton på mamma som ung och en hel del papper som tillhört henne. Jag tittar på dem och ler. Dom har det nog underbart där dom är!
/B
Kommentarer
Trackback
