Idag känner jag dom där känslorna på o.
Imorgon knackar innebandyn på dörren igen, och snart är man tillbaka i ekorrhjulet som kallas ”vardag under vintern” igen, och det är med en liten klump i magen som jag måste erkänna att känslorna som svallar över mig inte är de känslor jag vill känna. Jag känner mig nämligen så omotiverad, opeppad och oladdad.
Innebandyn i sig känns jättekul, men tänk om man under EN säsong fick göra bara det som i stort sett 98% av alla andra i laget gör när dom spelar innebandy, det vill säga ha kul, träna, svettas, skratta, bidra till lagsammanhållningen, fara på uppstyrda lagfester, spela match, ta av sig skorna, duscha , fara hem och sen inte behöva bry sig förrän det är träning eller match igen. Jag är så sjukt less på styrelsemöten, policy, styra upp saker, tjaffs i tränarstaben, medlingar, sponsorer, slitningar i truppen, spelarråd, ekonomi och budget.
Just nu känner jag bara att jag skulle kunna strunta i allt. Jag är en spelpjäs i ett spel där jag inte har energi att vara längre..
Nu kan du anmäla dig till dagens blogg om du känner för det :)
Jag håller verkligen med dig Bea på denna punkt, känner exakt samma sak. Undrar om det kommer med åldern eller om det bara är ren och skär omotivation för att vara uppbokad med något som ger en mer stress än glädje. Tänk om man bara kunde få spela matcher och träna när man vill men det funkar ju inte i praktiken dock =(
Finns så mycket man vill hinna med i sitt liv och innebandy kräver mycket tid och ork, dock är ju just den "rena" innebandyn väldigt rolig precis som du säger :/
