Jag känner mig träffad, hehe.

Satt och läste en krönika som en av killarna ur arrangörsstaben för GOE hade skrivit (GOE, nivet den där fotbollscupen som ägde rum för några veckor sedan, och som avslutades med bankett och fetfest på kvällen) och kände att jag minsann var träffad. Han hade skrivit om MIG. Haha!

Jag citerar; "Något som sammanfattar hela dagen och kvällen är Tomas Ravellis: "Man flyger på nåt slags moln, man är totalt euforisk." För min del nådde denna eufori, som legat högt uppe och oscillerat under hela dagen, sitt absoluta klimax någonstans kring den tidpunkten då "Sommartider" byttes ut mot "GOE-tider", Tjejen i publiken önskade Linda Bengtzing och Håkan Hellström-låtarna började komma fram i spotifykön. Det är detta man lever på i dagar och veckor långt senare"

Ja, vad säger man. Undrar bara om det är bra eller dåligt att bli ihågkommen som Linda Bengtzing-freaket?
Jag tror det är enbart positivt!

/Puss B


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0