-

För exakt ett år sedan satt tre tjejer i ett vardagsrum på moröbacke och tjattrade. Mitt i allt tjatter kom vi på att vi skulle "go whit the flow" och börja blogga. Sagt och gjort. Och här sitter vi, nöjda & glada över att det är så många som vill följa oss igenom vardag & fest, glädje & sorg, ordbajs & bloggtorkor, skratt & gråt.. :)

Idag, på denna stora jubileumsdag, känner jag ju att man måste komma med något storslaget. Nåt nytt. Nåt häftigt. Nåt som tilltalar (fast det gör det inte, men what the fuck, hihi) 

Så här kommer mitt bidrag - den nakna sanningen!

Jag har en stor hemlighet inom mig, som knappt någon känner till. Den nionde maj fyllde jag 26 år, men det är få som vet att jag bara levt 20 av dem som tjej.
Ända fram till förskolan var jag nämligen en pojke. En liten pojke med stora visioner. Jag kände rätt fort att jag var missanpassad. Jag ville ju leka med barbiedockor, lägga pärlplattor, sminka mig, samla på bokmärken och leka med my little ponys, och inte krascha leksaksbilar och leka krig.
En "sådär" lyckad operation gjorde mig till tjej, och här sitter jag nu. Jag knaprar dagligen tabletter för att bukta min mansröst & jag måste dagligen raka min bringa för att hålla hårväxten i schack. Det är dock det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv ;) 



Jag drog fram kortet när pappa var här för några dagar sedan och frågade "Hur tänkte du & mamma här?". "Men vadå, du är ju jättesöt!", svarade pappa. "Men jag ser ju ut som en pojke".
Pappa blev tyst rätt länge och utbrister sen.. "Neee... njaaa..jaa. ja, det var ju tur du hade en röd tröja på dig iallafall.." Hahaha!

Av detta har jag lärt mig följande: Jag ska låta mina barn se ut som de kön dom verkligen tillhör! ;)

Ha en fortsatt bra dag! ;) /B