Veckan går sakta.
Förra praktikperioden gick så sjukt snabbt att det inte var sant. Nu harklar tiden sig fram. En dag känns som tre och veckan vill aldrig ta slut. Jag kämpar fortfarande med mina fördommar, men de har lätt att rinna igenom ibland. Missförstå mig inte, alla är jättefina och gulliga, och jag trivs på själva stället, men som det känns so far så tilltalar detta inte mig lika mycket som andra placeringar jag gjort. Jag älskar när det händer grejer, att man får vara i hetluften, och när man nyligen kommer från en placering som ändå sett lite så ut, så får man ju chocken av tempoväxlingen (och nu menar jag INTE!! att den blivit högre).
Jag lovar dock mig själv varje dag att jag ska ge det en chans och tänka positivt. Jga tror helt klart att dessa fem (låånga) veckor kommer att ge mig mycket när jag ser tillbaka på det.
Dagen har spenderats på en kost och nutritionsutbildning. Riktigt intressant, men man får ju fjurr i hjärnan av att höra vad som är bra och inte :P Men det är klart att man ska vara medveten om vad man stoppar i sig. Ingen mår bra av skitmat, så är det bara!
Imorgon är jag till min stora lycka ledig. Synd bara att den dagen kommer gå så fort att jag inte ens kommer hinna va med.
Pyss & Hej från mig & en tröttis
Det verkar som att mycket av tiden går till att klaga (och sitta ner samtidigt) att det är så mycket att göra... för att sedan gå och koka kaffe... gå och sätta sig och säga att man har så mycket att göra igen... för att sen ta fika...
Kunde inte instämma mer. Hos oss är de så stressigt (läs: mycket kaffekok) att en till sköterska har anställts. I går hade vi tre saker i kalendern. En provtagning, dela waran i en dosett och utvärdera en medicin!
