- -

tur i oturen.

Fick ett samtal av älskade pappa igår och hann direkt få hjärtat i halsgropen och en fet klump i magen då han berättar att hans bil totalkvaddats utanför umeå. Vägverket hade glömt (hur fan man nu kan göra det) att spärra av vägen på en vägarbetssträcka utanför umeå och i mörker och dimma rammade pappa in en en cementbro som stack upp mitt i vägen. Men trots att bilen var demolerad så klarade sig pappa så gott som oskadd. "Jag är bara lite ful i ansiktet efter att airbagen utlöste eftersom det sprutade plast från ratten, men jag var ju ful i ansiktet redan sen förr, så det gör ingen skillnad". Han har då humor i varje fall :P

Ända sen mamma gick bort så har jag nån sorts panik över att det ska hända någon i min närhet saker. Om exempelvis pappa ringer på konstiga tider så tror jag direkt att det hänt något. Jag är så rädd om honom! Det kanske låter löjligt. "Klipp navelsträngen" kanske du tänker, men känslan är jättesvår att komma över. Jag är bara så himla rädd att förlora någon igen. .

Puss /B

2010-09-12 @ 10:28:51 Bea Permalink

Kommentarer

Postat av: Lyxell

Jag förstår så väl hur du menar - jag känner samma sak för mina föräldrar, och då har jag ännu inte varit med om det du har varit: att förlora en av dem :(

PUSS!

2010-09-12 @ 16:50:07

Postat av: Maria K

Det är verkligen inte fel att vara rädd om sina kära. Har man förlorat någon kanske man blir lite extra ängslig. Så blev det då för mig efter min mormor gick bort. Om människor runt omkring tycker det är löjligt får det stå för dem. Det är dina känslor. De är i allra högsta grad verkliga och värd massor.

Kram

2010-09-12 @ 18:56:55

Postat av: Evelina

Jag är exakt likadan. Ibland jag få panik bara för att pappa inte svarar i telefonen. Så rädd att jag ska förlora honom också. Det en jobbig känsla.

Puss på dig!

Min pappa sa förresten att du är en av dom goaste tjejerna han vet, efter att vi träffade dig på edda i fredags ;)

2010-09-12 @ 20:26:28
URL: http://minegenbergochdalbana.blogg.se/

Postat av: Bea

Det känns hemskt att säga det, men på nåt sätt är jag lättad över att inte vara ensam över att ha den här känslan av överbeskyddenhet eller vad man nu ska kalla den. När jag pratat om det tidigare med folk har som ingen förstått känslan, men den är den mest obehagliga jag vet. Den absolut obehagligaste!

Tack för alla fina ord i varje fall! :)

Och Eve, näst efter min egna pappa (han är ju trots allt goast i mina ögon, haha) så är din pappa den goaste jag vet! :)

Puss på er!

2010-09-12 @ 22:20:10

Postat av: Sarah

Jag blir snarare förvånad att du inte har blivit förstådd tidigare - rädslan att förlora någon man älskar borde väl alla hyfsat normalfuntade människor känna? Sedan blir ju överbeskyddandet något slags överreaktion när man blivit lite för utsatt för något...

2010-09-12 @ 23:04:41

Postat av: Maria

Jag är precis likadan...att dessutom ha både föräldrar och svärföräldrar som inte är friskast gör att man blir lätt galen då telefonen ringer på "fel" tider :s

Sen efter denna helg så har jag insett hur fort saker och ting kan gå och livet förändrats...

Skickar en kram till dig!

2010-09-13 @ 07:49:04
URL: http://trollmamma.blogspot.com

Postat av: Anonym

Jag förstår hur du känner..Det är väl iof sunt att man är rädd om det man har kvar!! Vad bra att det gick bra för Gull Alf!!Men hur fan kan det ha gått till? Nog kan man hoppas vägverket får stå för lite sveda och värk!! Mvh Åsa

2010-09-13 @ 14:22:40

Trackback