♥
Igår kväll ringde telefonen. Det var Sara som berättade att hon var med pappa på akuten. Det var hjärtat. Världen stannade. Älskade pappa! Det var som att onsdag den 24 oktober 2007 spelades upp framför min näthinna igen. Om och om och om igen.
Mötte upp en blek, grå och medtagen pappa på akuten. Han log. Läkarna berättade att han mest troligt fått en hjärtinfrakt. Stannade hos honom hela kvällen, och när jag åkte vid tiotiden var han med gott mod.
I morse ringde han och inledde samtalet med en glad och pigg fras; "hej gumman, hur är läget?". Kontrade med motfrågan "frågan är ju snarare; hur är det med dig?". Och han mådde bättre. Tack & lov!
I detta nu är pappa påväg med ambulanshelikopter till Umeå för att göra en kranskärlsröntgen för att se om blodproppen i något av kärlen runt hjärtat sitter kvar. Om den gör det så sprängs kärlet och en stent läggs in för att hålla kärlet öppet, och om allt går som det ska kommer han hem imorgon igen.
Hoppas för allt i världen att allt går vägen o att vi får hem den finaste pappan som finns. Oron i magen är påtaglig, men optimismen från honom får mig att försöka se ljust på saken. Kämpa pappa. Jag älskar dig ♥
/B
Skickar massa med kramar till dig och håller tummarna för din pappa.
Vet hur det känns. Har haft både min mamma och pappa (2 gånger) i den där situationen och tack och lov har det gått bra för de båda.
Kram från Maria
Tack snälla du!! Usch, vad jobbigt för dig :( Det är tugnt som anhörig att vara så handlingsförlamad!! Ett jobbigt dygn har det varit, men angion o PCI'n har gått bra och nu mår han väldigt bra (enligt honom själv, haha)
Tack för omtanken! Kramar
