-

Vilken helg! Känslomässig bergochdalbana har fått en helt ny innerbörd för mig. Pappsen är kvar i Umeå än, men mår under omständigheterna bra.

Man får sig verkligen en tankeställare när sådant här drabbar ens familj, dem man älskar allra mest. Man får upp ögonen för hur viktigt det är att ta vara på livet och uppskatta det lilla. Att bara få umgås med dem man älskar betyder så mycket.

Pappa är verkligen en kämpe. En Bergare in i märg, ben och hjärta. Med en inställning till livet, som får den mest optimistiske männsikan i världen att bleka i jämförelse, ser har möjligheterna, ljusningen och framtiden. Jag är så lycklig och tacksam över att jag fostrats i att möta livet av denne fantastiske människa! ♥

Måste bara avsluta med att berätta en sån kul grej som hände: Just innan pappa började känna av trycket över bröstet i fredags så hade han och Sara köpt lotter på dansen. Mitt i all turbulens snörde pappa lotterna till en av kompisarna och sa "kolla om vi vinner nåt!" och sedan bar det av i ilfart till akuten. När vi besökte pappa på IVA morgonen efter,  så sätter sig Sara på sängkanten och böjer sig fram till pappa och säger; "Vet du? Harry ringde i morse och sa att du vann på en av lotterna". "Jaha, vad vann jag då?", undrade pappa. Sara började fnissa och säger därefter "..inträde till nästa motionsdans". Hahaha, vi skrattade så det ekade i det lilla rummet på IVA.
Detta måste ju har varit ett tecken ;)

Ta hand om dem du älskar/B