...

Jag vill bara be mina vänner, min familj och inte minst han den underbaraste som måste dras med mig störredelen av tiden hemma om världens största ursäkt.

Förlåt om jag är osocial. Förlåt om jag är ur gängorna. Förlåt om jag inte hör av mig. Förlåt om jag är disträ. Förlåt om jag inte alltid kommer ihåg. Förlåt om jag inte är mig själv. Förlåt om jag är trött. Men det har sin orsak.

Jag mår bra, jättebra, men det är mycket nu. Dygnet har för få timmar men "jag gör så gott jag kan" (för att citera Peder S, världens bästa innebandydomare).

Jag hoppas ni förstår. Snart är jag gamla vanliga jag, för snart är mina 65-70 timmars arbetsveckor över!

/B


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0