-

En oroligt läskig och spännande spöknatt är till ända. Grymt äckligt ställe må jag säga. Två mil utanför Burträsk svängde vi in på en liten skogsväg. När den tog slut, ca 3-4 km senare, lämnade vi bilen och tog oss till fots de resterande cirka 500 metrarna. Där låg stugan, ensligt belägen bara några meter från den brusande forsen. Runt omkring stugan var skogen tät av tallar och snår-ris.

Mörkret kröp allt närmare stugan, och trots en vacker och stjärnklar himmel så var allt så svart. Vi satt länge ute vid elden och berättade läskiga historier och då med den ruskiga historien om timmerkojan där vi skulle husera de närmaste tolv timmarna djupt rotad i våra skrämda medvetanden.

Natten blev allt mörkare och kyligare så vi flyttade tillslut in i stugan och värmen, men långt i från trygga kände vi oss. Skuggor som skymtade utanför fönstrerna och knackningar på dörren fick gåshuden att bli kronisk.

Framåt ett, halv två valde vi att krypa ner i sovsäckarna. Vissa fick sova mer än andra och vissa fick erfara mer läskigheter än andra, men vi överlevde. När vi vaknade hade den första snön bildat ett vitt täcke över marken. Det enda som förbryllade oss var de fotspår som ledde från stugan och in mot skogen..

/B