-

Idag har fröken Berg fått sig en lektion i Posttraumatisk stressyndrom då jag återförenats med min gamla vän (eller ovän) pendlingsbussen-till-ume. Så sjukt det var, men det kändes verkligen som hösten -08 då jag vilsen i livet inte visste vilken väg jag skulle ta. Så här i efterhand känner jag bara en sjuk lättnad över hur rätt allt blev i slutändan. Tack mig själv.

Men det här med bussåkande kan ju vara rätt intressant också. Blev bland annat avsnäst av en äcklig dam som tyckte att vi skulle stå upp hela vägen tillbaka till Skell trots att det fanns sju lediga buissnessclass-platser. Kändes bara ännu mer skönt att då sätta sig där och fläska hela resan, hihi! Sen fick vi skratta massormassor när vi insåg att bussvärdinnan för kvällen i själva verket var en stackars misslyckad och flygrädd flygvärdinna. Hon inleder alltså på fullaste allvar, med det berömda värdinne-tonläget med detta: "Välkommen till denna resa vars slutdestination är Haparanda. Vi ber er att placera handbagaget under stolen framför er. Nödutgångar finns fram samt bak i bussen. Toadörren öppnar ni genom att skjuta den åt höger. Jag repeterar - det ääääär en skjutdörr! Spola gör ni med den gröna knappen till hööööger om toastolen". Dessvärre hamnade jag inte på Cypern som jag hoppats på....

Puss/B