-

Ibland önskar jag att jag kunde trolla. Trolla bort allt hemskt. Kan liksom inte förstå meningen med allt, men jag vet, tyvärr av erfarenhet, att man kommer ur allt starkare.

Min syster och hennes man har nyligen fått veta att deras hus mest troligt drabbats av hussvamp. De lever just nu i ovisshet och har ingen aning om varken omfattning eller utgång. I värsta fall tvingas de riva (läs: bränna ner allt och gräva ett fett hål i marken så att svampen försvinner) huset, utan att få ut en endaste krona från den dyra villaförsäkring de betalar, då de nyss fått veta att sådana här angrepp inte täcks av försäkring, såvida de inte orsakats av vattenskada.

I nästan en veckas tid efter upptäckten försökte de nå försäkringsbolaget som mötte det hela med förhalande och nonchalans. Men betalningen ska in i tid, annars blir det ett jävla liv!

Imorgon får de veta vad som händer. I skrivande stund är byggbolaget där och river för allt de förmår.

Mitt hjärta värker av empati. Det är visserligen "bara materiella ting" men i det här faller känns det inte så bara. Känner också att jag brinner av för att man hela tiden ska behöva strida för ALLT. Och en försäkring ska väl om NÅT täcka sådana här oförutsedda, stora saker?

/B