-

Alla är ute och roar sig, mannen (känns fortfarande sjukt att skriva det) & bästa vännerna. Själv ligger jag i sängen, känner mig ensam, ser på SVT-repriser och lyssnar på bebisen som sover ömsom sött & ömsom oroligt i bädden bredvid.

Det slår mig gång på gång hur mycket livet har förändrats. Hur mycket annars allt är nu. Att jag inte längre bara har mig själv att se efter, utan även ett till litet liv att alltid ta ansvar för. Att jag inte längre bara kan göra som jag vill. Att jag inte längre kan sätta mina intressen först. Nu kommer man själv plötsligt i sista rummet. Jaget är bortprioriterat, just nu i alla fall.

/B