-

Jag har många gånger undrat och tänkt på vad som var mitt första minne. När började man egentligen minnas saker? Det är svårt att skilja på om det verkligen är minnen man minns från när man var liten, eller om det är fantasier skapade av fotografier man sett eller saker man fått berättat för sig.

Jag minns med värme semestrarna till min fasters landsställe utanför Flen. Vi startade mitt i natten med bilen som vi omsorgsfullt packat kvällen innan. Mamma och pappa hade bäddat till mig i baksätet. Jag älskade att sova i bilen! Jag minns att jag tjatade om att vi skulle fara mitt i natten så jag skulle få sova så länge som möjligt i Volvons baksäte. Då och då vaknade jag till av trudelutten på radion; "Detta är EKO:t, klockan är kvart i fem" samtidigt som solen gått upp över myrarna och bländade mig i ansiktet. När jag vaknade på morgonen stod vi stilla på någon rastplats i mellansverige. Mamma hade gjort matsäck som vi fikade. Jag minns hur vi sedan fick sova på faster och farbrors inredda vind där det ibland fanns fladdermöss. Jag minns att jag fick åka farbror Alvars jordfräs och hur kul jag tyckte att det var. Jag minns doften i uthuset där den stod. Jag minns hur vi lyssnade på melodikrysset på lördagen och spelade boccia på deras grusgång. Jag var drygt fyra år gammal.

Jag minns när jag och mamma brukade åka till stan och hur roligt jag tyckte att det var. Jag åkte alltid gratis på bussen trots att jag fyllt sex år, då jag inte var längre än tre äpplen hög ungefär. Vi fikade alltid på caféet som fanns inne på vintergatan, bredvid mataffären. Jag tog apelsinjuice och wienerbröd. Jag minns hur mamma trampade snett i sina träskor utanför nuvarande Handelsbanken och hur mycket benvärk jag hade för att vi varit på så många affärer.

Jag minns resorna till mormor. Hennes röda lilla pulka som hon hade i klädkammaren. Jag fick alltid låna den och åka i backen utanför hennes hus.

Jag minns samtalen till tomten innan jul. Jag fick berätta för honom vad jag önskade mig och han skrockade och skrattade. Såhär i efterhand känns det dock mer troligt att det var pappa jag pratade med, men jag köpte det med hull och hår då.

Barndomsminnena värmer. Jag vill ge Tyra världens bästa barndom! Jag vill ge henne miljoner fina minnen som ska värma och glädja henne när hon sitter i en soffa om trettio år och tänker tillbaka.

/B