-

..eller barnlediga, det är fritt att kalla det vad ni vill.

 

Hej iallafall! För er som inte känner mig så heter jag Bea. Beatrice Sundqvist. Jag är 29 år gammal och har inte det minsta åldersnoja. Jag har under åren läst mig till att allt mer forskning pekar på att den som firar flest födelsedagar även lever längst, så varför sörja? Sedan sist vi sågs så har jag fött ut en bebis på fyra kilo. Det var som alla säger; som att bajsa ut en vattenmelon, fast värre. Jag har även gift mig med mannen i mitt liv och på köpet fått hans efternamn. Vi tvistade en del om vilket namn vi skulle ta. Jag förespråkade och argumenterade länge och väl för Berg, och fick tillslut igenom förslaget "vi namngooglar och ser vilket som är ovanligast - det namnet tar vi". Jag tänkte i mitt stilla sinne att Berg vinner alla gånger om, men med siffrorna 19968-5832 fick jag se mig fett besegrad, och på skatteverkets anmälan om efternamn fick jag så snällt bokstavera Sundqvist med stora bokstäver.

 

Om vi ska tala om barnet då. Det där lilla livet som kom in i vårt liv som en virvelvind den där soliga morgonen i mars och gjorde att livet fick en helt ny mening. Detta lilla mirakel som får ens hjärta att värka av kärlek. Hur kan man ens älska något så litet, så mycket? Jag kan titta på henne i timmar och förundras över hur magisk en människa är. För det första så har en del av Huss kropp gjort något med min, som sedan klarat av att bära detta lilla foster som växt och utvecklats i min mage till en liten människa med små naglar och ögonfransar. Är det inte magi så säg! En liten ängel har landat i vårt hem och jag är så tacksam för varje minut, varje timma, varje dag som jag får vara en del av Tyras liv. Mina öron är även tacksamma för en paus då och då, helst nu när hon testar sin nya falsett till tonerna av Gullefjun och Begging med Anton Ewald.

 

Tyra är född. Berg är död. Sundqvist är född. Välkommen tillbaka till Bra Vibrationer!