Tisdag

Dagarna går. Livet fortskrider. Jag är tacksam över att jag får vara med, men samtidigt så ledsen över livets alla prövningar. Idag känner jag mig rätt låg, och det tillåter jag mig själv att vara. Det sköljer över mig då och då; det faktum att livet har förändrats än en gång utan att jag gett tillåtelse tills det. Och det finns bara en sak att göra för att jag ska gå vidare - gråta, acceptera och älska dem jag har kvar ännu mer. 

Det kommer aldrig någonsin, vad som än händer, tjäna något till att bli bitter på livet, göra sig själv till offer och tycka synd om sig själv. Inget blir bättre av det, snarare tvärtom. Det tycker jag både en och annan därute ta fasta på.

/B



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0