Tisdag fjärde februari

Varje eftermiddag vid 15.30 kommer Huss inskuttandes och jublandes genom dörren och deklarerar hur många arbetsdagar han har kvar att jobba. Han är nu nere på 18 dagar och min panik växer sig starkare och starkare för var dag.

Nu trivs jag ju verkligen med mitt jobb, men jag blir ändå så full i skratt när folk säger "jamen det kan ju vara skönt att börja om att jobba så man får komma hemifrån och se nåt annat". Jag köper inte riktigt det faktiskt. Jag är ju inte direkt fånge i mitt eget hem som vissa andra, så om jag vill komma hemifrån och se nåt annat så finns det faktiskt andra ställen än jobbet jag hellre skulle åka till ;) Men trots att jag helst av allt hade varit hemma ett tag till så är jag oerhört glad att Huss VILL vara hemma med myran. Det är långt ifrån alla pappor som är hemma med sina barn. En del av ekonomiska aspekter såklart, men en del av helt andra anledningar. Jag tycker det är självklart att papporna ska spendera tid med barnen och ta lika mycket ansvar.

Nåväl, förr eller senare måste man börja om och snart är min tid kommen. Men inte riktigt än. Jag har en hel månad med kvalitetstid kvar med min lilla stjärna och SOM jag ska ta vara på den!

Idag luktade det förresten vår ute, och jag hörde fåglarna kvittra. Vilken lycka!






Kommentarer
Postat av: Emelie

1 månad är lång tid!😊 sen får man väl inse att det finns vissa fördelar med att jobba ob-tid. Tex när man jobbar kväll så sover ju dom små grynen typ 50% av arbetspasset! Vilka sötproppar som fastnat på bild förresten😍❤️

2014-02-04 @ 23:27:06
Postat av: Bea

Wiii! Så kul att du hittat hit :D Du har så rätt så, många fina fördelar såklart!!! Och än kan vi ju dejta en hel del ;)

2014-02-05 @ 11:21:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0